Husesyn

Jag har visst aldrig samlat bilder från huset i ett inlägg, inte avsiktligt i alla fall. Så varsågod, ett hemma hos-reportage av nedre våningen. Bilderna är nu vad de är, de är tagna med iPad och jag har inget vettigt bildbehandlingsprogram på den.

Verandan. Den har visst figurerat här tidigare också... Jag är rätt så förtjust i den.

Verandan. Den har visst figurerat här tidigare också… Jag är rätt så förtjust i den.

Vy från verandan in mot hall och kök.

Vy från verandan in mot hall och kök (och toalettdörr).

Hallen. Här behövs en garderob.

Hallen. Här behövs en garderob.

Trappan.

Trappan.

Nedre toaletten. Behöver verkligen fixas upp.

Nedre toaletten. Behöver verkligen fixas upp.

Köket. Jag älskar det.

Köket. Jag älskar det.

Mera kök.

Mera kök.

Ännu mera kök. Och en Andreas som ritar.

Ännu mera kök. Och en Andreas som ritar.

Biblioteket.

Biblioteket.

Biblioteket från ett annat håll.

Biblioteket från ett annat håll.

Vardagsrummet. Jag sover här medan vi renoverar Andreas rum, därav det hopknölade täcket i ändan av soffan.

Vardagsrummet. Jag sover här medan vi renoverar Andreas rum, därav det hopknölade täcket i ändan av soffan.

Kakelugnen.

Kakelugnen.

Utsikt från soffan.

Utsikt från soffan.

3 kommentarer

Under Hus, Svammel

Trädgården. Igen.

”Mamma, du borde alltid komma och hämta mig så här tidigt, så vi hinner vara ute och jobba i trädgården länge!”
Älskade unge. Jag önskar att jag kunde.

Men vi hann göra en hel del igår. Vi plockade flera hinkar småsten ur ett stenparti (stora stenar går för sig, men inte högar med småsten då man istället kunde ha jord). Vi tog de första spadtagen i vår örtagård/bärrabatt. Den har Andreas planerat, där ska finnas blåbär och jordgubbar och rabarber, så att man kan gå på den stenlagda gången bredvid och plocka några bär då man vill. Och jag grävde upp två döende enrisbuskar och två helt levande men oönskade ölandstokar (jag tycker inte riktigt om ölandstok, i synnerhet inte sådana här gamla, risiga buskar).

Tänk att jag har en trädgård. Tänk!

1 kommentar

Under Trädgård

Onödigt vetande

Om vi fortsätter på det här temat med poänglösa avslöjanden: jag tycker om att försöka göra upp listor på mer eller mindre onödigt vetande. Oscarsvinnare från 1990 och framåt. USAs delstater. James Bond-filmerna i korrekt ordning. Alla böcker i Sagan om Isfolket. Den sortens saker.

Häromdagen satt jag och skrev upp länder i Afrika, ivrigt påhejad av man och son. Enligt Wikipedia finns det 54 länder, jag kom upp till 45 innan jag fick ge mig. En del av de som jag glömt var inte så skämmiga, sånt som Komorerna och Kap Verde och São Tomé och Principe. Av öarna fick jag bara med Madagaskar och Mauritius.

Men det är ju alltid några självklara saker jag glömmer då jag gör upp listor. Hoppar över Schindler’s List då jag rabblar upp oscarsvinnare, minns inte att det finns något sånt som Michigan i USA.  Bland de afrikanska länderna hade jag glömt Angola och Somalia. Jee jee. Hur kan man glömma Somalia?

Tror jag ska ge mig på Asien nästa gång. Det finns bara 49 länder där (och 5 disputed territories).

Lämna en kommentar

Under Svammel

I can see you’re talking, but all I hear is ‘blah blah blah’

Nu ska jag erkänna en sak.

Jag tycker inte om poddar. Inte om ljudböcker heller. Och inte om pratradio.

Det går bra de första minuterna. Men sedan händer något i mina öron och pratet börjar låta som de vuxna i Snobben. Ni vet: mwahmwah wah wah wah… Tankarna flyger iväg, och plötsligt har jag missat tio minuters prat och måste spola tillbaka. Samma sak händer då någon försöker förklara något för mig – det är t.ex. hopplöst för mig att begripa regler för ett brädspel om jag inte får provspela det samtidigt. Föreläsningar och möten går bra bara jag antecknar ordentligt.

Samtidigt har jag oerhört lätt för att komma ihåg sångtexter. Så den typen av auditivt minne har jag nog.

Det är antagligen något fel i huvu på mig. Eller finns det andra som också fungerar så här?

1 kommentar

Under Svammel

Planer

Nu gör jag ju upp planer för helgen i alla fall, hjälp mig någon.

Men kanske det inte är så farligt om det är planer som involverar hela familjen? Rio 2 går knappast så många gånger på svenska här i Åbo, och eftersom vi alla är väldigt förtjusta i ettan måste vi se tvåan också. Nigel är ju tillbaka! Jag var säker på att han strök med i slutet på ettan, men tur att han klarade sig. Och synd att Jemaine inte har hans röst på svenska, man kan aldrig få för mycket Jemaine.  Se nu här. Omöjligt att tröttna på honom.

Andra planer: Riva tapet. Det är en tredjedel kvar av den där arma väggen i Andreas rum. Det blev mycket lättare efter att jag skaffade tapetborttagningsmaskinen (tack Mats!) men det tar fortfarande en förfärande lång tid. Det är fyra lager tapet som ska rivas bort, och alla lager lossnar inte på en gång. Men efter allt det här grundarbetet får det banne mig lov att bli snyggt med den nya tapeten…

Så här såg det ut i söndags.

Så här såg det ut i söndags.

 

Lämna en kommentar

Under Svammel

Busy busy

Här i helgen började jag räkna bakåt i kalendern och insåg att vi (hela familjen ihop) inte haft ett enda helt ledigt och tomt veckoslut under det här året. Det har inte varit stora saker varje helg, men det har alltid varit något. Och det är inte riktigt klokt. Jag orkar ju inte med sånt, egentligen. Ska jag vara ärlig så behöver jag lugn och ro där hemma mer än jag behöver socialt umgänge.

Kanske inte så konstigt att Andreas nästan njutit av att vara förkyld – han var hemma i torsdags och fredags och var fortfarande lite hängig i lördags. Då han skulle gå och lägga sig igår kom han och kramade mig och sa ”Det har varit så skönt att vara hemma med dig, mamma, och inte behöva göra någonting!”

Här ska göras bot och bättring. Inga planer för nästa helg, och hör sen!

10153752_10152003564978639_6659631888619864934_n

Bästa frukostsällskapet. Han dukade dessutom fram hela frukosten själv.

Lämna en kommentar

Under Svammel

Det där med barfotalöpning

”Paljasjalkajuoksu sopii niille, joiden jalkojen lihakset ovat ennestään vahvat. Peruskuntoilijan on parempi pitäytyä lenkkitossuissa, jotka tukevat kunnolla jalkaa ja jalkaholvia.” (HS idag – varför är det förresten så att många artiklar om motion varnar för hur farligt det kan vara?)

Nå klart att man inte ska ge sig iväg och springa som en galning i minimalistiska skor om man är otränad. Men hur ska musklerna någonsin tränas upp om de inte utsätts för sådant som de inte gjort tidigare? Någonstans måste man börja. Tränar man för hårt då man är ovan blir man lätt skadad, helt oberoende av skor.

Ja, jag är lite rabiat då det gäller minimalistiska skor och blir irriterad på alla inlägg jag läser om hur farliga de är för nybörjare. För om jag kan springa i sådana så kan det inte vara så farligt.

Jag har 1) plattfot 2) dåliga knän 3) övervikt 4) svaga fotleder. Jag började försiktigt med att använda rätt så minimalistiska skor som vardagsskor förra våren. Gick med dem någon dag, bytte till ”vanliga”skor nästa dag, stretchade, stretchade, stretchade (för vaderna och akillessenorna protesterade).  Då jag kunde gå i skorna varje dag utan att få muskelvärk började jag springa i dem. Korta, korta sträckor till en början (vi pratar om sträckor på några hundra meter, varvat med gång).

Idag kan jag stå på ett ben utan att svaja. Det har jag aldrig kunnat tidigare. Jag håller balansen då jag går i skogen och kan lita på mina fötter och ben. Jag har sgs inga känningar i knäna (helt problemfri kommer jag aldrig att bli). Min begynnande hallux valgus har gått tillbaka. Mitt vänstra fotvalv är högre. Det tog ett år, och visst hade jag ont i benen mellan varven. Men det var definitivt värt det. Ibland blir jag så lycklig över att ha klanderfritt fungerande ben att jag får tårar i ögonen. Det enda jag ångrar är att jag inte började gå i sådana här skor för många år sedan.

Jag säger inte att alla ska byta till minimalistiska skor ögonblickligen. Jag säger inte att de är bra för alla. Men de är inte farliga. Inte om man tränar med förstånd. OK. Slut på predikan.

My precious.

My precious.

1 kommentar

Under Sport, Svammel