Fredagsfiilis

Jan27

Andreas ser på Shaun the Sheep. Det verkar kräva en viss rörelse.

 

Det är sällan något blir färgkoordinerat hos oss, men ibland lyckas jag.

 

Kvällsmat - världens godaste yoghurt.

Twisting turning

Jan27

Ser att Metallica ska spela i Helsingfors 4 juni – de spelar hela svarta skivan (jubileumsturné?). Tur att det är ett sånt program så behöver jag inte känna att jag måste jaga biljetter. Jag skulle inte orka med hela skivan i ett svep…

Ok, det skulle ju börja bra, men tänk nu att vara tvungen att genomlida räckan Don’t Tread on Me, Through the Never, Nothing Else Matters, Of Wolf and Man, The God That Failed, My Friend of Misery, The Struggle Within. Nä, konserten skulle aldrig återhämta sig efter det.

Air rage

Jan27

Linn Jungs inlägg om deras mindre trevliga flygresa och de kommentarer som följde på det får mig att angsta lite över vår kommande sextimmarsresa till Teneriffa. Nu är Andreas en rätt så belevad ung man som för det mesta kan hålla sig lugn och sansad. Och vi reser vid en rätt så bra tid på dygnet, han borde inte vara alltför trött och kan t.o.m. tänkas ta en tupplur på flyget (yeah, right).

Men det kan inte hjälpas, jag blir ändå lite nervös över att han plötsligt ska förvandlas till den där horrorungen som hela flyget hatar. Vi tar med iPaden och några böcker och lite pyssel och annat sånt, och förstås russin och kex så inte hungern överraskar. Men har ni, kära läsare några bra tips på saker som kan tänkas hålla en treåring sysselsatt under en sex timmar lång flygning? Bra appar vi kunde ladda ner? Och hur gör man med toalettbesöken på flyget?

Na na na [na na na na na na na na na]

Jan26

För att förgylla arbetsdagen lyssnar jag på Radio Rocks 500 rockhistorian kovinta biisiä på Spotify. Det negativa med att lyssna på listan på Spotify är att Metallica, AC/DC och Pink Floyd saknas. Och att alla finska doom-gloom-and-utter-madness-band finns kvar.

Jag gjorde misstaget att läsa några kommentarer kring låtlistan på Radio Rocks sidor. Förstår inte hur man kan bli så arg över musik. Som om dålig musik skulle vara en personlig skymf. Om man tycker att musiken som spelas i radion är dålig byter man väl kanal eller lyssnar på en cd istället? (Ja, jag lyssnar fortfarande på CD:n i bilen. Vår bilradio kan inte hantera något modernare.)

Ännu på tal om musik: introt till Where The Streets Have No Name måste väl vara ett av världshistoriens bästa? Det används i trailern till Extremely Loud and Incredibly Close, och lyfter den så mycket högre än den hade nått på egen hand. Synd att filmen verkar vara dålig.

Musiken i filmtrailers har faktiskt stor betydelse – jag var så här nära att gå och se Crazy, Stupid, Love bara för Starlight användes i trailern. Det kan ju hända att filmen är bra (jag har inte sett den, ännu) men jag borde kanske inte basera mina biobesök på trailermusik…

Även du, min Brutus

Jan24

Jag har just sett The Ides of March. Bra film – jag är svag för politiska ”thrillers” där män (det är mest män) i kostymer pratar en massa, går i korridorer och träffas på parkbänkar. Men kanske inte den rätta filmen just nu då jag själv är idealistisk och tror på en fin och positiv valkampanj. Jag vill helst behålla min idealism en liten stund, inte bli cynisk och bitter och se onda avsikter överallt.

Cynism och bitterhet är förresten några av de fulaste karaktärsdrag jag vet och jag blir skrämd varje gång jag kommer på mig själv med att vara cynisk. Det händer mest i fråga om sport. Speciellt längdskidåkning och cykling. Dessutom blir jag ledsen då cynism ses som en god egenskap. Det är trots allt så mycket trevligare att tro att världen är åtminstone lite god.

Äsch, nu kom jag bort från ämnet. The Ides of March var det. Bra film, med ett bra namn. Och Ryan Gosling är jag lite förtjust i. Men inga oscarsnomineringar. Inget för Michael Fassbender heller, buu. Men han är ung, han hinner väl ännu (det sa jag om Heath Ledger också, men han fick tyvärr aldrig se sin oscarstatyett). Jag ska återkomma till ämnet Oscar i ett annat inlägg då jag fördjupat mig mer i nomineringarna. Nu ska jag läsa mer i Hungerspelen. Jag är halvvägs genom bok två och drömmer om Katniss och Peeta på nätterna.

Dire wolves

Jan24

Några TV-iakttagelser:

  • en timme Game of Thrones måste på något vis vara kortare än en timme annan TV
  • de där skräckvargarna ser allt annat än skrämmande ut
  • första avsnittet var kanske lite trevande, men i andra finns det en tydlig we’re not in Kansas anymore-känsla – vad som helst kan hända (jag har inte läst böckerna)
  • jag undrar hur det kommer att kännas att se ett avsnitt av How I Met Your Mother efter att ha sett Shame – Barney är ju egentligen en Brandon med tillsatt humor

 

Let the games begin

Jan23

Idag skulle jag helst ha stannat hemma och läst Hungerspelen (jag vågar knappt länka, spoilers spoilers). Jag fick tvinga mig själv att sluta läsa i natt, en yngre och mindre ansvarskännande version av mig skulle ha sträckläst trilogin om det så hade tagit hela natten.

In other news så har jag just donerat några tiotal euro till Pekka Haavistos kampanjkassa. Jag har aldrig tidigare ens tänkt tanken, men nu känns det som om jag vill hjälpa till åtminstone lite grann. Niinistös kampanjbudget låg väl kring en miljon, och Haavistos kring 250 000, så lite måste jag ju göra för att rätta till den saken… (Här finns kontonumret ifall någon annan vill skänka en slant)

Matutmaning

Jan22

Inspirerad av Bondhustrun och av vår egen fulla frys bestämde jag mig för att ge mig själv en matutmaning. Vi får inte köpa mer mat innan vi har ätit upp det som finns i frys och skåp. Undantaget är förstås sånt som mjölk, yoghurt, grädde och smör, för det lyckas vi inte tillverka själva.

Matlistan för nästa vecka är klar fram till fredag:

Måndag: Tofu- och grönsakswok med satayinspirerad sås
Tisdag: Laxsoppa
Onsdag: Böngryta
Torsdag: Pasta bolognese
Fredag: Kantarellrisotto

Och efter det finns det ännu bönor, linser, tonfisk, sojakross, ärter och majs kvar. Och ägg. Och ganska många lådor med ungefär en portion mat. Tror ni vi klarar oss två veckor? Det var nämligen min gissning.