För att förgylla arbetsdagen lyssnar jag på Radio Rocks 500 rockhistorian kovinta biisiä på Spotify. Det negativa med att lyssna på listan på Spotify är att Metallica, AC/DC och Pink Floyd saknas. Och att alla finska doom-gloom-and-utter-madness-band finns kvar.
Jag gjorde misstaget att läsa några kommentarer kring låtlistan på Radio Rocks sidor. Förstår inte hur man kan bli så arg över musik. Som om dålig musik skulle vara en personlig skymf. Om man tycker att musiken som spelas i radion är dålig byter man väl kanal eller lyssnar på en cd istället? (Ja, jag lyssnar fortfarande på CD:n i bilen. Vår bilradio kan inte hantera något modernare.)
Ännu på tal om musik: introt till Where The Streets Have No Name måste väl vara ett av världshistoriens bästa? Det används i trailern till Extremely Loud and Incredibly Close, och lyfter den så mycket högre än den hade nått på egen hand. Synd att filmen verkar vara dålig.
Musiken i filmtrailers har faktiskt stor betydelse – jag var så här nära att gå och se Crazy, Stupid, Love bara för Starlight användes i trailern. Det kan ju hända att filmen är bra (jag har inte sett den, ännu) men jag borde kanske inte basera mina biobesök på trailermusik…
