Hur ska man lyckas komma iväg tidigare på morgonen? Vi springer alltid in till dagis samtidigt som frukosten dukas fram där, och Andreas är alltid lika besviken över att han inte hinner leka.
Stiga upp tidigare skulle förstås vara svaret. Men då det är så svårt. Det hjälper inte heller att den högt älskade sonen är mycket nära släkt med sina föräldrar och gärna ligger och drar sig i tio minuter. Sen vimsar han runt i badrummet, klär på sig låååångsamt och kräver en första frukost innan han alls kan stiga ut genom dörren. Och den frukosten ska ätas ordentligt, inte kastas in. ”Gå bort, jag ska äta frukost i lugn och fred!” fick vi höra i morse.
Vi får väl helt enkelt förlika oss med att vi är den där sena familjen. Om vi stiger upp tidigare vimsar vi bara omkring ännu mer där hemma och blir ännu senare.
