Nu är jag lite rädd att jag inte kommer att kunna hålla mig nästa gång jag är i en leksaksbutik. För jag kände lite av den där samma upphetsningen som jag upplevde då min bror och jag samlade på fotbollskort under VM 1990. Den där sekunden innan man river upp påsen, sekunden då man ännu kan ha fått vilket kort som helst. Och så är det bara ett par sydkoreaner, en skott, en egyptier och samlingens fjärde Acacio.

För det är ju så med samlande. Om jag fortsätter köpa legofigurer så kommer jag bara att få fler flamencotanter. Och aldrig, aldrig få någon robot. Precis som med fotbollsbilderna – jag var tvungen att ge fem kronor och två Daim till mina kusiner för att få Maldini, för han fanns inte i några påsar som jag köpte.

En nyfriserad Andreas ser mycket koncentrerat på...

...sin nya film. Jag har inte sett den sedan den gick på bio, så jag tittar också.

Uppdat. Och Blixten McQueen är so last year. Nu är det bara Buzz Lightyear som gäller.

2 l mjölk
1 l äppeljuice (Valios ekojuice – otroligt god!)
1 l apelsinjuice
1 burk citronyoghurt
500 g turkisk yoghurt
2 dl grädde
50 g jäst
1 paket Löfbergs Lila Crescendo
14 g lakrits
100 g Marabous mörka choklad med havssalt och pecannötter

Vi har ätit gott, och det finns fortfarande mycket kvar i skåpen. Så mycket att jag tror att det blir minst en vecka till. Och det är en ganska befriande känsla att se skåpen tömmas! Många matvaror har köpts bara för att det är bra att ha, och sen blir de bara liggande och kastas så småningom bort.

Andreas ser på Shaun the Sheep. Det verkar kräva en viss rörelse.

Det är sällan något blir färgkoordinerat hos oss, men ibland lyckas jag.

Kvällsmat - världens godaste yoghurt.

Ok, det skulle ju börja bra, men tänk nu att vara tvungen att genomlida räckan Don’t Tread on Me, Through the Never, Nothing Else Matters, Of Wolf and Man, The God That Failed, My Friend of Misery, The Struggle Within. Nä, konserten skulle aldrig återhämta sig efter det.

Men det kan inte hjälpas, jag blir ändå lite nervös över att han plötsligt ska förvandlas till den där horrorungen som hela flyget hatar. Vi tar med iPaden och några böcker och lite pyssel och annat sånt, och förstås russin och kex så inte hungern överraskar. Men har ni, kära läsare några bra tips på saker som kan tänkas hålla en treåring sysselsatt under en sex timmar lång flygning? Bra appar vi kunde ladda ner? Och hur gör man med toalettbesöken på flyget?

Jag gjorde misstaget att läsa några kommentarer kring låtlistan på Radio Rocks sidor. Förstår inte hur man kan bli så arg över musik. Som om dålig musik skulle vara en personlig skymf. Om man tycker att musiken som spelas i radion är dålig byter man väl kanal eller lyssnar på en cd istället? (Ja, jag lyssnar fortfarande på CD:n i bilen. Vår bilradio kan inte hantera något modernare.)

Ännu på tal om musik: introt till Where The Streets Have No Name måste väl vara ett av världshistoriens bästa? Det används i trailern till Extremely Loud and Incredibly Close, och lyfter den så mycket högre än den hade nått på egen hand. Synd att filmen verkar vara dålig.

Musiken i filmtrailers har faktiskt stor betydelse – jag var så här nära att gå och se Crazy, Stupid, Love bara för Starlight användes i trailern. Det kan ju hända att filmen är bra (jag har inte sett den, ännu) men jag borde kanske inte basera mina biobesök på trailermusik…

Cynism och bitterhet är förresten några av de fulaste karaktärsdrag jag vet och jag blir skrämd varje gång jag kommer på mig själv med att vara cynisk. Det händer mest i fråga om sport. Speciellt längdskidåkning och cykling. Dessutom blir jag ledsen då cynism ses som en god egenskap. Det är trots allt så mycket trevligare att tro att världen är åtminstone lite god.

Äsch, nu kom jag bort från ämnet. The Ides of March var det. Bra film, med ett bra namn. Och Ryan Gosling är jag lite förtjust i. Men inga oscarsnomineringar. Inget för Michael Fassbender heller, buu. Men han är ung, han hinner väl ännu (det sa jag om Heath Ledger också, men han fick tyvärr aldrig se sin oscarstatyett). Jag ska återkomma till ämnet Oscar i ett annat inlägg då jag fördjupat mig mer i nomineringarna. Nu ska jag läsa mer i Hungerspelen. Jag är halvvägs genom bok två och drömmer om Katniss och Peeta på nätterna.

• en timme Game of Thrones måste på något vis vara kortare än en timme annan TV
• de där skräckvargarna ser allt annat än skrämmande ut
• första avsnittet var kanske lite trevande, men i andra finns det en tydlig we’re not in Kansas anymore-känsla – vad som helst kan hända (jag har inte läst böckerna)
• jag undrar hur det kommer att kännas att se ett avsnitt av How I Met Your Mother efter att ha sett Shame – Barney är ju egentligen en Brandon med tillsatt humor

In other news så har jag just donerat några tiotal euro till Pekka Haavistos kampanjkassa. Jag har aldrig tidigare ens tänkt tanken, men nu känns det som om jag vill hjälpa till åtminstone lite grann. Niinistös kampanjbudget låg väl kring en miljon, och Haavistos kring 250 000, så lite måste jag ju göra för att rätta till den saken… (Här finns kontonumret ifall någon annan vill skänka en slant)