Vackra ting och människor

Idag tänker jag vara alldeles förfärligt ytlig och göra en lista över vackra saker. Jag kom egentligen att tänka på saken för att vi pratade om oscarsgalan och det där med best/worst dressed i bilen på väg till jobbet idag. Bäst och sämst klädd tycker jag man kan strunta i att lista för det fokuserar för mycket på hur någon bär upp en klänning. Men ”vackraste klänningar” är väl inte riktigt samma sak? Eller? Det är förstås svårt att skilja på plagget och personen i plagget, för en klänning ser ju inte likadan ut på två olika människor…

Jag listar i alla fall. So shoot me.

Vackraste oscarsklänningen: Rachel McAdams klänning från 2010. Jag skulle förmodligen inte komma ihåg den om det inte var för att Neil Gaiman trampade på den.

Vackraste boken: För att fortsätta på Gaimantemat – jag har alltid varit svag för den utgåva av Fragile Things som jag har. Den är vacker inuti också, med tjockt papper och grönt bokmärkesband.

Vackraste konstverket: Vincent van Goghs mandelblommor. Inte mitt favoritkonstverk eller min favoritkonstnär, men det är så vackra färger.

Vackraste byggnaden, interiör: Biblioteca Medicea Laurenziana. Pantheon som stark tvåa,

Vackraste byggnaden, exteriör: Fallingwater.

Vackraste filmen: Hero.

Vackraste skivomslaget: Biffy Clyros Opposites, alla versioner. Skulle vara roligt att kunna hänga dem alla på en vägg nånstans.

Vackraste platsen: Islay. Och Glasgow necropolis.

Vackraste kvinna: Queen Latifah, och Catherine Zeta Jones. Chicago var ett enda långt swoon.

Vackraste man: Karl Urban (som syns alltför sällan), och Martin Fourcade (som lyckligtvis syns ganska ofta just nu, bring on VM i Kontiolahti).

Det är patriarkatets fel

Min huvudsakliga fritidssyssla just nu är att riva tapeter. Två av fyra vardagsrumsväggar är befriade från tapeter. Jag hittade det här under det ena fönstret:

IMG_0139[1]Jag skulle gärna ha kvar den där 50-talstapeten. Snyggt. Men den verkar bara finnas kvar runt fönstret.

Det fåniga är att jag känner mig skyldig för att jag bara river tapet och spacklar och inte alls deltar i annat hushållsarbete. Jag får för mig att jag borde be om ursäkt för att Jocki måste laga maten och natta Andreas och fylla diskmaskinen. Om situationen hade varit den motsatta hade jag inte alls förväntat mig att han skulle ställa sig vid spisen. Tack patriarkat…

Men jag ber inte om ursäkt. Det gör jag inte. Nej.

Fastlagsrulle

Jag har varit hemma måndag och tisdag med en snorande son. Det är trevligt att ha tid att umgås lite mer med honom, och numera är det där med vård av barn ganska problemfritt. Han kan starta Oktonautit på Yle Areena på egen hand, han kan hämta dricka själv, han hittar på sysselsättning själv utan alltför mycket gnäll.
Men det ska erkännas att det varit skönt med tystnaden här på jobbet idag. Andreas pratar nämligen hela tiden. I tre dagar har jag lyssnat på monolog om dinosaurier, oktonauter, Bamse, Stål-Kalle, jordens uppbyggnad, världens största fiskar och tusen andra saker mellan himmel och jord. Det behövs lite pauser mellan varven för att jag igen ska uppskatta informationsflödet.

En fördel med att gå på jobb är också att Fabbes café ligger precis om knuten. Idag åt jag en sån här som efterrätt:
IMG_0138[1]

Jag lär inte behöva mera mat förrän nån gång nästa vecka.

Ett år utan nya kläder – mellanrapport

För snart ett halvår sedan gick jag med i gruppen Vuosi ilman uusia vaatteita och lovade att inte köpa nya kläder under kommande år (september 2014 till augusti 2015). Loppiskläder är tillåtna, men jag är hård mot mig själv och accepterar inte ens det. Å andra sidan har jag inte tagit med Andreas i utmaningen, främst för att jag inte har tid att leta kläder i storlek 116/122 på loppisar och på nätet (det är nämligen svårt att hitta vettiga sådana).

Hur har det gått då? Problemfritt, som väntat. Tre undantag är tillåtna, och jag har köpt ett par höstskor. Jag har också köpt två par strumpbyxor, men räknar dem i samma kategori som trosor och strumpor – sådant som slits och kan inte förväntas hålla ett år.

Jag var ingen stor shoppare tidigare heller, men har förvånats över vilken befrielse det varit att inte ”behöva” hålla koll på reautbudet eller bläddra i Ellos-katalogen. Tidigare år har jag på något vis känt att jag måste ta ett varv på Galna dagarna och mellandagsrean trots att jag egentligen avskyr sådana tillställningar. Men någonstans har den där känslan av att jag inte får missa fina kap ändå funnits. Nu finns det ingen orsak att gå i klädaffärer, och det är väldigt skönt.

Det som också har förvånat mig är att jag istället för att önska mig mer kläder har rensat bort befintliga kläder ur garderoben. Tydligen har köpstoppet gjort att klädfavoriter utkrisalliserats, och jag använder samma plagg rätt ofta. Då det kommer till höst- och vinterkläder (vardagsplagg) äger jag tre par jeans, sex-sju tunikor, fyra koftor och ett par ylletröjor. Samt en försvarlig hög  nördiga t-tröjor. Det går att kombinera de plaggen i det oändliga. En kofta och två tunikor har redan fått stryka på foten – jag insåg att jag aldrig använde dem.

Jag har fortfarande två fria köp kvar under detta år. Om jag väljer at utnyttja dem skulle jag vilja ha en sval sommarklänning i god kvalitet och ett par riktigt bekväma jeans (två av mina tre par har börjat spricka i sömmarna). Klänningen har jag redan sett ut, förutsatt att den här passar. Men jeansen blir en svårare nöt att knäcka. Jag skulle vilja ha ett par som sitter lika bra som de H&M-jeans som jag nu har, men inte är tillverkade i en sweatshop i Kambodja. Är det någon som kan tipsa om etiskt producerade jeans som finns i sådana modeller som passar på en kurvig (läs: bred bak) kulturtant som drar storlek 44/46?

Hemmahos

Det är länge sedan jag skrivit något om våra renoveringsprojekt där hemma. Mest för att det är länge sen jag skrivit om någonting alls, förstås.

Nåväl, det går framåt, långsamt men någorlunda säkert. Hallen är klar och ser mycket bättre ut nu än den gjorde tidigare. Bilder gör inte de plastiga, klibbiga 1990-talstapeterna rättvisa, de var värre än de ser ut.

IMG_7210

Före.

IMG_0076[1]

Efter. Ursäkta den gryniga bilden, det är mörkt om kvällarna.

Det blev Åbotema på konstverken, för jag hittade så fina vykort av gamla turismaffischer. Vi ska ännu skaffa en garderob, men det har inte varit så lätt att hitta någon som passar. Takhöjden är ungefär 236 cm  så alla standardhöga garderober går bort. Djupet får dessutom vara max 40 cm. Men Pax borde fungera – om det går att dela på den där modellen, för bredden kan inte överstiga 100 cm… Egentligen borde vi väl måttbeställa ett skåp hos en snickare.

Nu har jag gett mig i kast med vardagsrummet, och där visade sig jobbet vara lättare än i hallen då det bara finns ett tapetlager på väggarna (också det klibbig 90-talstapet med struktur). Så här långt har jag hunnit med en vägg:

10462006_10152603506143639_2750013665987034754_n

Vägg utan tapet men med spackel.

IMG_0109[1]

Vägg målad en gång med grå färg (Tikkurila V487).

En vägg till i vardagsrummet ska målas i samma gråa färg, de resterande väggarna ska få den här tapeten:

102845fullDet verkar bli väldigt mycket grått och grönt. Det var inte planen från början, men jag blev så förtjust i den gråa nyansen som vi valde till trappan (det är snart ett år sedan jag målade den, herreje) att den fick följa med ut i hallen då vi insåg att vi (läs:Jocki) inte ville tapetsera den sista väggen. Och sen följde den med in på toaletten, och för att knyta ihop hall och vardagsrum får den följa med dit också. Det är en behaglig, vilsam färg som tillåter ganska skrikiga mattor och kuddar.

Tydligen är grått inne nu, om man ska tro inredningsbloggar och -tidningar. Och med våra naturligt ojämna väggar kunde man nästan tro att jag målat med kalklitir. För en gångs skull händer jag med i modet…

Sagofarbror

Ännu ett inlägg i avdelningen Min son är väldens finaste:

Vi låg och småpratade före Andreas skulle somna igår, och han nämnde sådär i förbifarten att han fått tillsägelser i vilan på dagis. Jaha, tänkte jag, vad har han nu ställt till med då? Sen var det lite svårt att klämma ut det, men efter lite lirkande erkände han att han pratat då de ska vila och vara tysta.

Jag drog den där radiramsan om att alla ska vara tysta i vilan för somliga behöver faktiskt sova även om han inte behöver och yadi ya.

”Vem pratar du med då? D? Eller M? Eller kanske E?”

”Men jag pratar ju med mig själv! Det är så tråkigt att ligga där och inte ha något att göra, så jag hittar på sagor och berättar dem för mig själv.”

Åh underbara unge.

Vi kom överens om att han ska försöka berätta sagorna tyst i huvudet. Och sen kanske rita och berätta de bästa för mig också.

Här läser han om Egypten.

Att se fram emot

Idag har jag

1) bestämt mig för att ha ledigt i sex veckor i sommar (förutsatt att arbetsgivaren går med på det)

2) beställt flygbiljetter till Milano

Vi landar 5.7 och åker hem 15.7. Allt däremellan är ännu oklart men garanterat alldeles underbart. Jag tänker mig något sånt här:

8107163_1_z

ravenna-bizzantina

il-chiostro-del-carmine_12_siena-centro_-_chiostro_del_carmine