Semesterlista

Jag hittade den här semesterlistan hos EvaP, och som vanligt kan jag inte motstå en lista!

Vad ska du göra på din semester?
Resa en del, pyssla i trädgården och med huset.

Ska du åka någonstans?
Ja, till Italien. Tio dagar. Och till Österbotten.

Hur länge ska du vara ledig?
Från 6 juli till 12 augusti. Nästan sex veckor.

Vad vill du verkligen hinna med?
Byta golv i övre våningen. Påbörja renoveringen av gäststugan.

Vad tror du att du egentligen kommer att göra?
Sitta på verandan och läsa/spela på iPaden/se på tv-serier.

Vad ser du mest fram emot?
Italien!

Vad kan gå fel?
Ingenting, så länge vi får hållas friska.

Vem kommer du att vara med mest?
Jocki och Andreas.

Vad kommer du att lägga mest pengar på?
Resande, laminat, uteätande.

Vad kommer du att köpa inför semestern?
Jag behöver en solhatt, om jag hittar en så köper jag. Och Andreas behöver sandaler.

Kommer du att bli brun?
Förmodligen, Italien i juli lär medföra solbränna.

Vad vill du säga till ditt semesterjag?
Ta det lugnt. Försök inte göra för mycket.

Vad kommer du att äta?
Vattenmelon och jordgubbar. Och förhoppningsvis nypotatis från eget land.

Vad kommer du att dricka?
Körsbärsjuice blandat med mineralvatten. Vinho verde. Lidls pilsner.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Åter igen – Italien.

Vad kommer du att ha på dig?
Den här och den här klänningen.

Hur kommer du att göra dig illa?
Jag kommer förmodligen att bränna mig på brännässlor och riva mig blodig på hallon- och krusbärsbuskar. Förhoppningsvis inget annat.

Vad oroar du dig för?
Ingenting.

Vad kommer att bli extra speciellt i år?
Andreas ska vara hos sin mormor och morfar i början av juli, den sista veckan Jocki och jag jobbar. Det är ovanligt.

Hur kommer du att minnas din semester i september?
Så här
, hoppas jag.

Stockholm

I restaurangen på båten på väg hem från Stockholm satt Jocki och jag och konstaterade att vi båda haft samma tanke – vi kunde lika gärna ha haft Andreas med på resan. Det enda vi gjorde som han inte kunde ha varit med på var drinkar på Taco Bar till kl. 22. Och så gick vi lite mer än vi hade gjort om han varit med. Men annars gick vi på museum och i kyrkor, hängde i bokhandlar, såg på leksaker och inredningsprylar, satt på café, åt nachos och varmkorv. Väldigt Andreas-vänliga sysslor. Och så såg våra Stockholmsbesök ut för 15 år sedan också, så det är inget som kommit med barnafåendet. Vilken jobbigt sammansvetsad familj vi är.

Nästa gång får han nog komma med. Han hade gillat maten i Amorellas restaurang också, tror jag.

IMG_0722[1]

IMG_0742[1]

Collant

Jag har kjol för första gången på evigheter. Jag har mina bästa ballerinor på fötterna. Jag har nya snygga strumpbyxor.

De är för långa. Korvar sig nere vid fotknölarna.

Det är tacken jag får för att jag försökt köpa strumpbyxor av bättre kvalitet. Om jag hållit mig till S-kedjans billiga strumpbyxor utan namn hade de passat perfekt men gått sönder senast på eftermiddagen.

Vilken tur att vi åker till Italien i sommar så jag kan hamstra bra och billiga strumpbyxor på Upim.

Ditt och datt

Jag har varit hemma i fyra dagar och umgåtts rätt så intensivt med min son. Nu saknar jag honom.

IMG_0659[1]

Samtidigt längtar jag ihjäl mig efter torsdag, då Jocki och jag åker iväg på vår första resa på tumanhand sedan Andreas föddes. Två dagar i Stockholm, så det är inte som om vi skulle åka till andra sidan jorden. Men ändå. Vårutflykt till Stockholm. Och på båten spelar Popeda.

Annat: idag ska jag se Mad Max: Fury Road. Ska bli intressant, jag har inga känslor för de gamla filmerna så jag kan liksom se den från nolläge.

IMG_0651[1]

Bilden har inget med något att göra men jag är lite stolt över att jag nu krattat och rensat hela nedre trädgården. Det blev inte gjort ordenligt ifjol så det låg högar med två år gamla kvistar och löv i vissa hörn. Högar som dessutom fick mig att inse att jag nog var ganska trött och apatisk förra våren, för då kändes rensandet som ett omöjligt jobb. I år var det bara roligt.

Skämma bort

Jag vet att man inte ska skämma bort sina barn. Inte köpa allt de pekar på och vill ha. Förbereda dem på livets hårda verklighet.

Men ibland… ibland måste ju en förälder få ge med sig och köpa något fint. Bara för att få se glädjen då det där efterlängtade, det där som man nästan gett upp hoppet om, blir verklighet.

IMG_0577[1]

Andreas har velat ha de här ljusrosa jeansen sedan han såg dem första gången för flera månader sen. Jag sade nej, de är för ljusa, de blir genast smutsiga (och insåg att jag lät precis som min egen mamma) och köpte ett par mossgröna istället. Han har suckat längtande varje gång vi gått förbi barnavdelningen på H&M, men jag har fortsatt att säga nej, du har tillräckligt många byxor och de där är för ljusa.

Nu har han slitit hål på nästan alla sina jeans, och vuxit ur resten. Så han behövde verkligen nya byxor. Och det fick bli de rosa jeansen. Vem bryr sig om de blir smutsiga. Andreas glädje visste inga gränser. Han bytte om genast då vi kom hem, och det första han sa på dagis i morse var ”jag har nya byxor!”

Så ibland får en förälder skämma bort sitt barn. Föräldern blir så lycklig då.

Bara roligt hela tiden

Insikt: jag klarar inte av att planera en massa saker, inte ens då det bara är roliga saker.

Jag har eventuellt gått lite överstyr med trädgårdsplanerandet, för att jag äntligen känt att jag har lite ork och för att det är så fruktansvärt roligt. Det har inte gått att stänga av hjärnan då den satt igång. Samma sak med renoveringen – jag har inte hunnit bli klar med ett rum då jag redan är på Bauhaus och köper färg till nästa projekt. För att det är så roligt.

Men jag orkar alltså inte med sånt längre. Kroppen säger ifrån. Ryggvärk och magkatarr och trötthet och allmän oroskänsla.

Så nu är det dags för lite djupandning, skygglappar och en massa umgänge med Andreas. Jag får dra upp ogräs, plantera något smått, räfsa. Men jag får inte gå omkring och planera för allt som jag vill göra de närmaste fem åren. Min hjärna tycks inte klara av det där femårsperspektivet utan tror att allt ska göras nununu. Och då slår den bakut och vill inte vara med.

(Det finns förstås jobbrelaterade saker som ökar på stressen, men jag har bestämt mig för att inte skriva om jobb här. Och det är lättare att åtgärda sådant som bara involverar mig och min familj.)

Eventuellt får jag planera enligt ett femårsperspektiv i min nya anteckningsbok. Kanske hjärnan skulle vara med om det på riktigt står ”2017” framför vissa saker? Det kan vara värt ett försök.

IMG_0566[1]
Anteckningsboken är en morsdagspresent. Den är nästan lika fin som kylskåpsmagneten som Andreas har lagat. Men bara nästan.

Is it still raining?

Jag hittade en lista. Jag kan ju inte motstå dem.

Beroende av:
Kefir. Jag är frukostperiodare, och just nu måste jag få kefir med nötter och bär/frukt till frukost.

Vem behöver du mest just nu?
Min fina lilla familj. Alltid.

Vad tror folk om dig?
Ingen aning. Faktiskt inte. Jag tänker sällan på det.

Stämmer det?
Se ovan.

Vad får du oftast komplimanger för?
Hmm. På jobbet för att jag är effektiv, och för de trycksaker och hemsidor jag gjort. Privat vet jag inte riktigt. Jag brukar faktiskt få komplimanger för mitt hår då och då, men där är det nog min frissa som får ta åt sig äran.

Brukar du skratta för dig själv?
Jadå.

Vad står det i ditt senaste inkomna sms?
Ok!

Nästa mål i ditt liv:
Anlägga ett potatisland och ett trädgårdsland.

Hur svarar du i telefon?
Mitt namn eller hallå.

Vem ringde dig senast?
Jocki.

Antal timmar sömn inatt?
7 ½.

Brukar du komma i tid?
Nästan alltid.

När mår du bra?
När jag är i skogen eller ute  trädgården. Och när jag är tillsammans med Andreas.

Hur känner du dig nu?
Lugn och harmonisk. Otroligt nog.

Vanligaste färger på dina kläder?
Lila och svart.

Favoritdryck på morgonen?
Grapefruktjuice.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Alldeles för sent, oftast efter midnatt.

Är du blyg?
Ja.

Sysslar du med någon idrott?
Jag joggade långt in på hösten men det kom av sig över vintern och i mars-april har en irriterande knäplåga förhindrat joggandet. Har dock planer på att börja springa lite lätt i skogen nu i maj, om jag har tid.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej.

Har du ett smeknamn?
Nej.

Har du kyssts i regnet?
Nej. Jag skulle ha svårt att hålla mig för skratt om det hände, jag skulle bara tänka på Andie McDowell.