Dejt med två unga män

Min son gillar museer. Ja, man kan t.o.m. använda ordet ”älskar”. Han älskar museer. Det enda han beklagade sig över efter vår Romresa var att vi inte hann med några konstmuseer.

Så när han ville hitta på något extra kul med en favoritkompis var Aboa Vetus & Ars Nova ett självklart val. Där finns allt från hundskelett till videokonst, och dessutom ett av Åbos trevligare caféer.

IMG_0316

Oj så roligt de hade, pojkarna. De sprang omkring hand i hand, fnittrade som galningar, viskade hemligheter till varandra, bad mig läsa skyltarna vid speciellt intressanta föremål, sade ooh framför extra fina konstverk och bläää framför andra konstverk. Sedan delade de en Pommac med millimeterrättvisa och tuggade på varsin cookie och var bara så rara.

Bästa sortens dejt.

Staffordshire

Jag impulsköpte en servis på loppis häromveckan. 30 € för totalt 36 delar, så det var ett fynd. Det är brittiskt porslin, Staffordshire, men mer än så vet jag inte.

10391412_10152677791968639_5120876535129673585_n

Vi hade delar av den servisen hemma då jag var barn, så det var inte så konstigt att ögonen fastnade på den i den röriga loppishyllan. Jag köpte den som sagt på impuls, tänkte mest att det kunde vara roligt att variera de praktiska men rätt så tråkiga Teema-tallrikarna med något annat mellan varven.

Vad jag inte räknade med var att några tallrikar skulle göra mig så lycklig. Jag blir glad varje gång jag får lägga en smörgås på assietten som är i alldeles perfekt smörgåsstorlek. Mönstret är fantastiskt fint, och de är nostalgiska på alldeles rätt sätt, sådär att jag blir varm i hjärtat och minns lördagsluncher med morotsbiffar och pressad potatis.

Men tefaten är lite problematiska. Jag kan inte sluta se dem som kattallrikar. Förr eller senare kommer jag att sätta en tallrik på golvet och undra varför Milli inte kommer och äter upp grötresterna.

milli

Milli. Världens genom tiderna bästa katt.

Uppåt väggarna

Jag nickade igenkännande då jag läste Linns blogginlägg om tröskeln. Så är det. Svårt, svårt att få till en text då jag har hållit en paus. Jag känner dessutom av något slags prestationsångest iom att jag hade ett så långt uppehåll – nu borde varje blogginlägg vara något speciellt.

Men jag följer väl hennes råd, slänger upp några bilder och kallar det ett inlägg.

IMG_0298[1]Andreas och jag pysslade tillsammans igår. Han blev klar med sitt halsband, och har definitivt  talang. Jag kom inte ens halvvägs med mitt regnbågshalsband, men det var väldigt trevligt att pyssla tillsammans med någon. Jag har inte haft pärlpysselsällskap sedan min vän L flyttade till Sverige, och det är snart sju år sen.

11055869_1574668239483774_1068585347_nOch så var det slut på vintersport för den här säsongen. Jag kommer att sakna skidskyttet mest, det finns inte många andra grenar som är så spännande. Hejdå Martin, Simon, Kaisa, Laura, Marie, Jakov och alla andra. Vi ses i november (hoppas jag, Kaisa Mäkäräinen har väl inte sagt något definitivt ännu).

IMG_0291[1]11018527_451153415054006_1333961201_nDå vi inte sett på sport (rättelse: då jag inte har sett på sport, Jocki har lagat mat och fört barn till kalas och annat sånt) har vi rivit tapet. Jag börjar få in tekniken, det går mycket lättare nu då jag är inne på den sista väggen.
Vi har också skruvat loss lister och spacklat. Hoppas att vi är så långt att jag kan grundmåla imorgon. Dumma spackel som måste torka också, jag vill grundmåla idag men det lär inte fungera…

Och för den som undrar så ska det bli en sån här tapet i vardagsrummet. Sen är det bara biblioteket och sovrummet kvar.

Must on tullut…

…urheiluhullu. Eller jag har väl alltid varit. Men det blir extra tydligt då det är VM i vintersport. Jag är fastklistrad i TV:n.

Dagens tio poäng och papegojmärke går därför till min man som aldrig klagar då jag IGEN vill se på sport. Han lagar mat, lägger barn och hänger upp kläder medan jag sitter och stirrar på damer som skidar uppför en backe i Kontiolax. Han lyssnar tålmodigt då jag går an om TPS dåliga spel, då jag funderar kring ManUs chanser i Premier League och då jag analyserar vad Martins Fourcades insjuknande i körtelfeber under träningsperioden kan tänkas ha haft för betydelse för hans skidskyttesäsong. Tack. Tack för att jag får ha ett intresse att gräva ner mig i.

Favoriten just nu (nästa veckan har jag säkert en ny favorit). M Fourcade är nästan för bra för att vara sann, både som idrottare och person. Efter att han vunnit guld igår stod han och var ledsen för att han petat ner sin bror från prispallen. Vill hellre bli ihågkommen som en trevlig person än som en världsmästare.

Favoriten just nu (nästa vecka har jag säkert en ny favorit). M Fourcade är nästan för bra för att vara sann, både som idrottare och person. Efter att han vunnit guld igår stod han och var ledsen för att han petat ner sin bror från prispallen. Vill hellre bli ihågkommen som en trevlig person än som en världsmästare.

Favorit nummer två. Andreas och jag satt och skrek i soffan då hon skidade sitt fantastiska  sista varv i onsdagens distanslopp..

Favorit nummer två. Andreas och jag satt och skrek i soffan då hon skidade sitt fantastiska sista varv i onsdagens distanslopp. Muut hyttysiä, Kaisa Mäkäräinen.

Out of office

Jag hade semester förra veckan. Det var den längsta vecka jag någonsin upplevt. Då jag kom tillbaka till jobbet i måndags kändes det som om jag varit borta en månad.

1Måndag och tisdag gjorde jag Det Förbjudna och sände iväg mitt barn till dagis trots att jag var hemma. Jag hade tänkt riva tapeter, måla dörrkarmar och städa, men jag kände mer för att ligga på soffan och läsa. Så då gjorde jag det. Och så såg jag ungefär 10 avsnitt av The Good Wife. Och åt popcorn och vaniljbullar till lunch.

2Sen åkte vi till Gdańsk. Jag åkte utan några som helst förväntningar, jag har aldrig tidigare varit i Polen och tog inte heller reda på så mycket om staden i förväg. Det var kallt och regnigt då vi kom dit vid lunchtid på onsdag. Men det var vackert.

3Vi hittade en trevlig restaurang där vi åt supergod pasta, drack varsin mörk öl och tinade upp våra kalla fingrar och tår.

4Hotellet hade en alldeles fantastisk frukost – reklamen gjorde gällande att det fanns över 100 alternativ på buffébordet, och det kan nog ha varit sant. Andreas tyckte att det var en god idé att starta dagen med chokladtårta (och äggröra, och bacon, och müsli, och melon, och jordgubbar, och ost, och…).

5Nationalmuseet fanns bl.a. en fascinerande altartavla av Hans Memling. Jag tror inte att jag sett djävular med nässelfjärilsvingar tidigare.

6Andreas hade många åsikter om konstverken på Nationalmuseet. Han är fortsättningsvis det bästa resesällskap man kan önska sig. Han är nyfiken och intresserad av allt han ser, han orkar gå hur långt som helst, han gnäller bara då han blir hungrig (det gäller alla i familjen), han är pigg på att prova ny mat, han kan gå i souvernirbutiker hur länge som helst, och har han bara en Kalle Ankas pocket ellet två så kan han sitta på restaurang i timmar.

7Graffitin är alltid snyggare utomlands. Det fanns massor med häftiga målningar i gångtunnlarna i Gdańsk.

8Hunden var naturligtvis också med. Här på Długi Targ, vilket betyder det långa torget, och är ett långt torg.

9Vi pausade på ett fint café där vi satt en god stund och njöt av vinglögg (jag), varm, kryddad öl (Jocki) och varm choklad med vispgrädde (Andreas). Och goda bakverk.

11På torsdagseftermiddagen kom solen fram, och staden blev med ens hundra gånger finare. Och då var den trevlig redan innan.

12En mycket, mycket lyckad resa. Jag kan verkligen rekommendera Gdańsk som resmål. En förhållandevis liten stad där det ändå finns mycket att se. God mat, trevligt folk. Vi pratar redan om att åka tillbaka, kanske i december.

Och efter den här semesterveckan känner jag mig totalt utvilad och avslappnad. Jag upplevde genuina lyckokänslor både i måndags och igår. Jag vet inte när det senast hände. Förra sommaren? Jag har kunnat vara nöjd med tillvaron, men riktigt lycklig? Nä.
Nu är jag det. Åtminstone fläckvis.

Vackra ting och människor

Idag tänker jag vara alldeles förfärligt ytlig och göra en lista över vackra saker. Jag kom egentligen att tänka på saken för att vi pratade om oscarsgalan och det där med best/worst dressed i bilen på väg till jobbet idag. Bäst och sämst klädd tycker jag man kan strunta i att lista för det fokuserar för mycket på hur någon bär upp en klänning. Men ”vackraste klänningar” är väl inte riktigt samma sak? Eller? Det är förstås svårt att skilja på plagget och personen i plagget, för en klänning ser ju inte likadan ut på två olika människor…

Jag listar i alla fall. So shoot me.

Vackraste oscarsklänningen: Rachel McAdams klänning från 2010. Jag skulle förmodligen inte komma ihåg den om det inte var för att Neil Gaiman trampade på den.

Vackraste boken: För att fortsätta på Gaimantemat – jag har alltid varit svag för den utgåva av Fragile Things som jag har. Den är vacker inuti också, med tjockt papper och grönt bokmärkesband.

Vackraste konstverket: Vincent van Goghs mandelblommor. Inte mitt favoritkonstverk eller min favoritkonstnär, men det är så vackra färger.

Vackraste byggnaden, interiör: Biblioteca Medicea Laurenziana. Pantheon som stark tvåa,

Vackraste byggnaden, exteriör: Fallingwater.

Vackraste filmen: Hero.

Vackraste skivomslaget: Biffy Clyros Opposites, alla versioner. Skulle vara roligt att kunna hänga dem alla på en vägg nånstans.

Vackraste platsen: Islay. Och Glasgow necropolis.

Vackraste kvinna: Queen Latifah, och Catherine Zeta Jones. Chicago var ett enda långt swoon.

Vackraste man: Karl Urban (som syns alltför sällan), och Martin Fourcade (som lyckligtvis syns ganska ofta just nu, bring on VM i Kontiolahti).

Det är patriarkatets fel

Min huvudsakliga fritidssyssla just nu är att riva tapeter. Två av fyra vardagsrumsväggar är befriade från tapeter. Jag hittade det här under det ena fönstret:

IMG_0139[1]Jag skulle gärna ha kvar den där 50-talstapeten. Snyggt. Men den verkar bara finnas kvar runt fönstret.

Det fåniga är att jag känner mig skyldig för att jag bara river tapet och spacklar och inte alls deltar i annat hushållsarbete. Jag får för mig att jag borde be om ursäkt för att Jocki måste laga maten och natta Andreas och fylla diskmaskinen. Om situationen hade varit den motsatta hade jag inte alls förväntat mig att han skulle ställa sig vid spisen. Tack patriarkat…

Men jag ber inte om ursäkt. Det gör jag inte. Nej.