Too much information

Det händer att jag får kommentarer som mer eller mindre direkt antyder att jag uppdaterar för ofta på Facebook, publicerar för mycket bilder och skriver alldeles för fritt om allt möjligt.

Min första reaktion är alltid skam. Nu har jag gjort mig till åtlöje igen, synts för mycket, varit för högljudd. Vad ska folk tänka om mig? Och det har hänt mer än en gång att jag rusat in på nätet och plockat bort inlägg och bilder.

Reaktionen var den samma efter den senaste kommentaren. Men sen tänkte jag en vända till. Så fan heller att jag tänker ändra mitt beteende så att det passar vissa bekanta som stör sig på mina uppdateringar. Jag vill skriva och fota och dela saker med andra, och eftersom jag alltsom oftast får feedback på det jag postar finns det bevisligen folk som uppskattar det jag åstadkommer. Om någon tycker att mina FB-postningar är för många och tråkiga är det väldigt lätt att välja bort dem. Jag kan inte ta ansvar för hur någon annans FB-flöde ser ut.

Gällande foton och skrivelser om Andreas så frågar jag alltid om lov både innan jag fotograferar och innan jag postar. Jag får allt mer sällan fotografera honom, så jag antar att han kommer att hamna mer i bakgrunden ju äldre han blir.

Att skriva om mitt psykiska mående var något som till en början kändes jobbigt och alltför intimt men som jag ändå gjorde – mest för att avdramatisera det för mig själv. Nu går det av bara farten och jag känner inte längre att det är något speciellt att meddela på FB att jag varit hos terapeuten. Kan tänka mig att en del tycker att det är alltför mycket information. Men jag (och många med mig) har inga problem med att skriva om bihåleinflammationer, stukade vrister eller tennisarmbågar. Varför skulle ångest och depression vara så mycket annorlunda? Jag ser också på responsen jag får att många uppskattar att jag är så öppen med mitt mående och mina terapibesök. Och det är den responsen jag ska ta fasta på, inte den negativa responsen.

För jag tänker inte vara tyst. Jag tänker fortsätta uppdatera min bekantskapskrets om fåniga filmer, roliga saker Andreas säger, museibesök, frukostar, stickade sockor, trädgårdsbestyr, min musiksmak, böcker jag läst, saker jag tänkt. Och om mina terapibesök och mina nojor. De som inte vill läsa kan klicka på pilen till höger om mitt namn på FB och välja ”unfollow”.

IMG_0522[1]
En frukostbild.

4 reaktioner på ”Too much information

  1. Hejsan! Märkligt att det kan bli så, men jag tror vi alla är olika. Jag struntar i om jag skriver att jag är ledsen, trött eller andra mindre roliga saker. För mig är det som med dig, jag skriver till stor del i terapisyfte eller för att inspirera mig själv eller för att komma ihåg.

    Märkligt att jag som du kan ta åt oss en negativ kommentar när det till allra största delen är positiva som landar i våra knä.

    Dessutom tror jag det är bra för andra att läsa, andra bli hjälpta och slipper skämmas för depressioner eller tårar för vi har ju gått före och visat att det är helt ok.

    Puss och kärlek till dig.

    1. Tack snälla Eva!
      Min terapeut har faktiskt förklarat det där med att negativa kommentarer fastnar så mycket bättre. Det har varit en evolutionär fördel att lära sig av sina misstag och hjärnan är därför inställd på att komma ihåg saker som gått fel. Negativa minnen går snabbare in i långtidsminnet, för att vi ska kunna dra nytta av dem i liknande situationer i framtiden. Något som var bra att ha då det gällde att överleva en istid, men inte lika bra att ha idag…

  2. Tänk att det här följer med oss ännu i fullvuxen ålder, att vi försöker få folk att passa in i normer och boxar som är fastslagna och normstyrda. För det här måste väl hänga ihop med det gamla, vanliga, att flickor inte ska synas eller höras eller ta för mycket utrymme?

    Den som klankar på det, eller att du tar för mycket utrymme, syns och hörs och delar med dig, den är väl själv trött på att sitta tyst i ett hörn, men vågar inte ta sig ur det?

    Fortsätt dela! Ju mer, desto bättre!

    Säger en som aldrig suttit tyst i ett hörn.

  3. Jag uppskattar väldigt mycket att du kan skriva om ditt mående. Kämpar själv med balansen mellan alla krav och risken för utmattning (igen), men har inte egentligen kunnat skriva om det (utom kanske en antydan när jag tipsade om podcasten <Fan vad fittigt med stress – jättebra, lyssna på den!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s